Något om resning

En av de PM jag skrev den här terminen handlande om resning till nackdel till den som redan blivit dömd. Med andra ord möjligheten att göra en omprövning av ett redan avgjort fall. Utgångspunkten var mordet på Olof Palme där Christer Pettersson blev frikänd i Hovrätten. Riksåklagaren ansökte då om resning för att få Christer Pettersson dömd. Högsta domstolen godkände inte ansökan och som alla säkert vet är det fortfarande ingen som med säkerhet kan säga vem som mördade Palme.

Det handlar alltså om två processer.

Process 1: personen har a) blivit frikänd eller b) dömd.
Process 2: avgörandet av resningsfrågan, den som ansöker om resning vill att personen ska dömas (om a)) eller dömas till ett hårdare  straff (om b)).

Jag fokuserade endast på a) och använde följande bild för att sammanfatta förutsättningarna för resning (här lite modifierad):

Resning till men för den tilltalade i brottmål

Lite om bilden:

• Pyramiden ska läsas nerifrån upp. De lättaste bedömningarna finns längst ner och ju längre upp man kommer desto svårare blir det. Längst ner kan materialet vara rätt omfattande men det sker en rätt omfattande gallring på vägen upp.
• Först och främst ska det röra sig om ett brott av en viss svårhetsgrad. Kravet är att det ska vara ett brott som ger ett straff på fängelse i mer än ett år.
• Det krävs att den som ansöker om resning kan visa att det finns nya bevis eller omständigheter som inte prövats i samband med Process 1. Ett visst flex finns ifall bevisen/omständigheterna nog fanns men den som ansökt om resning missat att ta upp dem i det skedet.
• I Palme-fallet var tolkningen av ettårsfristen en viktig fråga. Slutsatsen blev att det endast är sådana nya bevis/omständigheter som framkommit ett år före resningsansökan som kan ligga till grund för Process 2. Det går alltså att säga att det finns ett dubbelt nyhetskrav. Dels ska det röra sig om nya bevis som inte prövats tidigare och dels får de bevisen inte vara ”äldre” än ett år.
• Slutligen ska de nya bevis/omständigheter (som klarat de tidigare stegen) ha haft en sannolik inverkan på utgången i Process 1 om de varit tillgängliga då. Domstolen som prövar resningsansökan i Process 2 måste göra en slags prognos och se hur de nya bevisen/omständigheterna skulle ha påverkat Process 1 (det skulle inte bevisen i Palme-fallet ha gjort enligt HD).
• Klarar man sig till toppen av pyramiden är förutsättningarna i teorin uppfyllda för att resningsansökan ska beviljas. Lyckas det tar man om Process 1 i sin helhet.

Högst upp på pyramiden finns en balansbräda. Tanken är att man hela tiden måste väga olika principer mot varandra i samband med en resningsansökan. Orubblighetsprincipen, att ”lagt kort ligger” då domstolen en gång dömt, måste vägas mot sanningsprincipen, dvs. att det ibland är viktigt att faktiskt kunna reda ut hur det gått till. Alla är säkert överens om att det är fel om en oskyldig blir dömd. Men att riva upp domar påverkar också allmänhetens förtroende för rättsskipningen, ”om det här var fel, hur många andra fel finns det då?”.

Dagens Juridik skrev nyligen en artikel om resning och handläggningen av resningsansökningarna i Högsta domstolen. Även om jag inte vet hur omfattande ansökningarna var (förutom det som framgår av artikeln) känns det ju något konstigt HD gått igenom pyramiden på några dagar.

Om någon vill läsa hela promemorian finns den här: PM_SebastianOrndahl_grupp6b